#ensakidag 83 – Odlad hud räddar livet på tysk pojke

JJ varnar för att det blir lite jobbigt, för nu går han ut på djupt vatten. En tysk pojke föddes med en svår hudsjukdom. Vid sju års ålder blev det kritiskt: huden fäste helt enkelt inte vid kroppen längre, den lossnade och trillade av, och han hamnade i ett dödshotande tillstånd. Berättelsen bygger på Wired och i sin tur på den ansedda tidskriften Nature - en trovärdig historia, vill JJ påstå.

Felet satt i en gen, LAMB3. Sjukhuset i Tyskland prövade allt, till och med hudtransplantationer från pappan, men inget höll. Då tog man en bit av pojkens egen hud, skickade den till ett laboratorium i Italien, plockade ut stamceller - och började odla. Inte lite hud, utan all hud på en kropp, en kvadratmeter i månaden, som sattes på plats bit för bit. Efter sju månader kunde grabben checka ut. Den odlade huden levde: den fick svettkörtlar, talgkörtlar, hårsäckar. Idag är han enligt rapporterna en pigg pojke som spelar fotboll, och det enda som påminner är skrubbsår på knäna.

JJ ser två saker. Det första: just inom medicinen känns det som att det nästan bara finns uppsidor. Genmanipulation, stamceller, CRISPR som muterar gener på plats - visst finns en moralisk gräns, men öppenheten är stor, man arbetar tillsammans och använder verkligen tekniken för att göra gott. Google har till och med ett bolag, Calico, vars affärsidé är att bota döden.

Det andra är klurigare. Det här liknar Macchiarini-fallet på Karolinska - även där stamceller, även där god intention: när allt annat är uttömt och patienten ändå kommer att dö, våga knuffa kuvertet och pröva det experimentella. Skillnaden är avgörande. Den tyska pojkens fall visar att vi ibland måste våga chansa även inom medicinen - men aldrig på det sätt det gick till på Karolinska, utan med moralen och etiken på plats. JJ skickar med en länk, ett löfte att återkomma till e-hälsa, och sin sedvanliga blinkning: själv har han ju tänkt bli 850 år gammal.