#ensakidag 107 – Frankrike inför totalförbud mot mobiltelefoner i skolan (tung suck)

Från hösten 2018 satsar Frankrike stort på körsång i skolan, två timmar i veckan in i läroplanen. Säkert utmärkt. Men symptomatiskt, tycker JJ, att man samtidigt plockar bort mobilerna helt - inte bara från lektionerna, där de redan varit förbjudna, utan hela skoldagen. Och det är inte beslutet i Frankrike som gör honom mest bedrövad, det är stormen hemma: alla som hänger på och pekar finger åt svenska politiker och frågar varför de inte vågar samma ”modiga” grepp.

För skolan och samhället hänger ihop, de går inte att frikoppla. Och i samhället är 98 procent av sexåringarna aktiva internetanvändare. De kommer till skolan och har redan börjat använda tekniken för lek och för lärande - och har de inte sett möjligheterna med det, ja, då är det skolans uppgift att visa dem. Skolan ska lägga grunden för ett livslångt lärande och rusta eleverna för ett demokratiskt samhälle. Hur löser vi det genom att ta tekniken ifrån dem? Den mänskliga drivkraften att vilja ha tekniken finns där tidigt; uppgiften är att bygga på den, inte att slå undan den.

JJ är den första att erkänna att det inte alltid fungerar i dag. Men det gör det ofta. Han lyfter Hamid Yassin här i Helsingborg, som fick sin mångkulturella klass att resa sig från 58 till 93 procents godkänt i matte på ett enda år genom att flippa klassrummet och släppa in tekniken som möjlighet. Det är så vi tar vårt vuxenansvar.

Sedan tar han forskningen, och här blir han skarp. Han berättar om melatoninstudien om skärmar och sömn, där forskaren slog fast redan i ingressen - innan resultaten ens fanns - att alla skärmar borde förbjudas i sovrummet. När studien väl kom visade den något helt annat: ”bok lika dålig som platta”. Det var inte ljuset, det var att läsa ända fram till sömnen, oavsett medium. Lägg in den gamla hederliga boken i ekvationen och hela problembilden flyttar sig. Så är det med väldigt mycket av forskningen - den tittar isolerat på tekniken och missar helheten.

Och så det som ligger under: kastar du in teknik men behåller exakt samma pedagogik, då får du problem. Studierna ”Skriva sig till lärande” av Annika Agélii Genlott och Åke Grönlund visar det glasklart med tre grupper. Sämst gick det för gruppen där man bara kastade in teknik och lyfte undan läraren. Som vanligt gick det för gruppen som körde på i gamla hjulspår. Men i gruppen där lärare, pedagogisk modell och teknik på allvar arbetade tillsammans skrev eleverna längre och mer utvecklade texter redan i lågstadiet. Uppföljaren ”Closing the Gap” visade ännu mer: spridningen mellan bäst och sämst minskade, de svagare eleverna kom längre, klyftan mellan pojkar och flickor jämnades ut.

Det är precis det tekniken kan göra när vi släpper in den på rätt sätt. Så låt oss kräva forskning som ser att skolan inte är en isolerad företeelse utan en integrerad del av samhället - och framför allt jobba på vår attityd, som måste handla om att leta möjligheterna i tekniken. Det, säger JJ, är vår förbannade skyldighet mot dem som växer upp.