#ensakidag 429 – Unreal Engine 5: så mycket viktigare än jag förstod.

Dagen innan skyndade JJ förbi Unreal Engine 5 som om det bara vore en grafikmotor till spel. Sedan har han inte fått ro i kroppen. Det här är en mycket större grej än han först förstod, och idag berättar han varför.

Han börjar med tekniken. Unreal Engine 5 är en verktygslåda med flera delar. Lumen hanterar ljus helt dynamiskt: ta all komplexitet i den fysiska världens ljus, alla skuggor, allt som läcker runt hörn, och flytta in det i en levande datamodell. En partikelmotor låter objekt förstå och förhålla sig till varandra, så att en svärm fladdermöss flyger isär av sig själv utan att en programmerare rör varje individ. Och Nanite, det de flesta går igång mest på, är en geometrimotor du kan fylla med extremt detaljerade modeller, hela New York ritat ner på minsta nivå, och som själv förenklar miljarderna polygoner till exakt det skärmen klarar. Precis som i verkligheten: nära ser du allt, långt bort blir det diffust, utan att utvecklaren behöver tänka på det.

Det avgörande: demon kördes på en kommande PlayStation 5, hårdvara för ett par tusenlappar. Den extrema komplexiteten ligger snart hemma i ditt vardagsrum. Och poängen JJ vill åt är att vi stirrar oss blinda på hårdvaran men glömmer hur enormt algoritmerna utvecklas. Unreal Engine 5 är i grunden gamla behov, omskrivna i smartare algoritmer och paketerade långt effektivare.

Men det stannar inte där. Samtidigt släpper Nvidia sitt A100-chip: 54 miljarder transistorer. Ett träningscenter som förr krävde 600 processorer till 11 miljoner dollar och 630 kilowatt kan nu göras med i princip ett chip, för en miljon dollar och 28 kilowatt. Tjugo gånger energieffektivare. Lägg ihop supersmarta algoritmer med den hårdvaran, så börjar det puttra.

Och så lyfter han blicken hela vägen. Apple köpte just NextVR, som sänder live-sport in i ett VR-headset, för 100 miljoner dollar. Men tänk om det du tittar på inte längre är fysisk sport, utan genererat av Unreal Engine 5 och processat av A100-chip, lika verkligt som NBA. Addera 5G, Starlink, billigare lagring, renare el. Algoritmer, hårdvara, nätverk, allt utvecklas exponentiellt, och när rörelserna konvergerar landar vi, med vår mänskliga begreppsvärld, i något som känns som oändlig kapacitet i allt omkring oss, där den fysiska och digitala världen flyter ihop.

Då återstår en sista begränsning: bandbredden mellan det som händer inuti oss och utanför oss. Brain to computer interface, där utvecklingen accelererar. JJ:s skarpaste poäng: vi måste sluta inbilla oss att vi på distans kan kontrollera det här, sluta prata om en off-knapp, för snart finns ingen sådan, kapaciteten kommer att vara injackad i oss. Ta hem det och fundera över helgen. Och det viktigaste av allt, säger han: när allt detta blir möjligt måste vi människor vara så goda vi bara kan vara.