#ensakidag 336 – Liv och död på Facebook, och tusen andra tankar

En trött, hes och förkyld JJ ska just lägga andra dagen på F8 till handlingarna. Som om han kört igenom en torktumlare. Men vilken dag.

Morgonens keynote tycker han att alla borde se. Där gårdagens var den höga visionen slog dagens fast bakgrunden: hur Facebook använder AI och maskininlärning för att bära en plattform i den här skalan. En siffra flög förbi - omkring 1,5 miljarder spammeddelanden sorteras bort löpande. Man fick backa till 2014, då arbetet med maskininlärning för innehållet började, och se hur långt det kommit sedan dess.

Men det som gjorde djupast intryck var Margaret Stewart, om memorialization. Vad gör vi med människor när de dör på plattformen? Hon började fint: två saker har alla på jorden hittills gemensamt - vi föds och vi dör. Födseln är sällan Facebooks problem. Döden är det definitivt. Och här möts alla kulturella skillnader och alla stakeholders på en gång: jag har en idé om hur mitt innehåll ska hanteras efter min död, mina anhöriga en annan, mina vänner en tredje, samhället en fjärde.

Stewart sa inget om det, men JJ vågar tanken: hur vi än räknar kommer en dag en brytpunkt då de döda är fler än de levande på Facebook. Vad gör det med plattformen? Och ska man kunna fortsätta skicka meddelanden till någon i Messenger efter att de gått bort, och vad ska då hända?

Sedan tre runda bordssamtal. Med Joaquin Candela, Director of Engineering för Fairness and Bias, om man någonsin känner sig överväldigad - svaret: i början kände han sig väldigt liten, men ju mer han förstår frågan, desto tydligare blir det att vi kanske aldrig ”vinner”, men hela tiden flyttar fram positionerna. JJ vände på det: när algoritmen gör fel eskalerar vi till en människa, fast människan ofta bär mer bias än maskinen. När når vi läget då vi rent tekniskt måste slå fast att det är bättre att låta AI besluta? Han drar Lufthansa, vars vd menar att en autopilot redan idag flyger planet bättre än en människa - men då hamnar vi i optiken, i ansvarsfrågorna, i vårt överseende med den mänskliga faktorn.

Med Stan Chudnofsky, Head of Product för Messenger, om kryptering: staten avskyr end-to-end, hur klarar ni det? Svar: genom den konsultativa approachen, men utan att kompromissa om själva idén. Det kommer att genomföras. Frågan är bara hur. Och med Catherine Vu om Groups, som Zuckerberg satt i centrum - de tre sorternas grupper blir kvar, men lyfts fram på olika sätt.

JJ landar i Dunning-Kruger: först rusar vi upp på Mount Stupid, faller ner i Valley of Despair, och börjar sedan den ödmjuka klättringen där vi ständigt upptäcker nya gråzoner. Ju djupare han ser in i Facebooks grundvalar, desto mer övertygad blir han: tron här är tron på människan, och på ett arbete med sikte på en bättre värld. Det gäller den nykläckta utvecklaren från hackathonet lika mycket som höjdarna. Men 2,5 miljarder användare totalt, och människan är inte alltid god. Då blir det desto viktigare att vi tillsammans drar vårt strå till stacken, letar efter de goda möjligheterna och ser till att de positiva, demokratiska krafterna är de som vinner.